2010-11-04

Balett
Den här dagen på året är alltid påfrestande för mig. Den 4 november 2010 var dagen som visade sig skulle förändra mitt liv, fullständigt. Det var dagen som jag blev påkörd bakifrån av en bil och dagen då pisksnärtskadan blev en del av mitt liv.

Det kommer alltid vara en svår dag för mig. Hur kan det inte vara det? Det är den dagen på året som jag blir arg, frustrerad, ledsen och förtvivlad och det är den dagen som jag inte kan hälpa att undra hur mitt liv hade sett ut om jag inte hade blivit påkörd den dagen. Livet är orättvist. Och ja, det hade kunnat varit värre, men det tar inte bort det faktum att jag alltid känner smärta.

Jag kan inte förneka att skadan gav mig modet att börja balett. Det var den sista knuffen jag behövde. Det var på grund av min skada som jag insåg att livet är för kort och att man aldrig vet vad framtiden har att vänta.

Om ni vill göra någonting, vänta inte på ett livsomvändande ögonblick. Gör det medan ni kan. Låt inte andras tyckande och tänkande påverka vad ni vill göra. Om ni vill göra något, gör det.

This day of the year is always a bit hard on me. The 4th of November 2010 was the day that turned out was going to change my life, completely. It was the day when I got hit from behind by a car and the day that the whiplash injury became a part of me.

It will always be a hard day for me. How can it not? It is the one day of the year when I get mad, frustrated, sad and heartbroken and the one day that I can’t help but to wonder what my life would have been like if I hadn’t been hit that day. Life is unfair. And yes, it could have been worse, but that doesn’t take away the fact that I’m always in pain.

I cannot deny that the injury gave me the courage to start ballet. It was that last push I needed. It was due to the injury that I realized that life is too short and that you never know what the future holds.

If you want to do something, don’t wait for a life changing moment. Do it while you can. Don’t think about what other would say or think. If you want something, do it.

4 thoughts on “2010-11-04

  1. Thank you for this inspiring and insightful post! I can honestly say, that I know those feelings the injuries and pain can bring very well. Mine came not from an accident, but from rigorous ballet training. What has helped me most is yoga, because it lessened the physical pain in my legs a lot, and then it was possible for me to calm my mind a bit and deal with the emotions. I’m not saying that it works all the time, but at least there are better days. I’m glad that you found ballet after your accident, at its best it can be a positive force in life.

  2. Jag kom tillbaka till baletten hade länge velat göra de igen men fans inte där jag bor,men så började de komma in både balett,jazz,senare modern dans och hip hop,egentligen vill jag ah balett för hela slanten men få ta de som finns och nu är baletten ännu viktigare jag har en mamma som är döende i cancer,så för mig blir de ett andrum,en räddning. Ja vi ska ta vara på saker i livet,älska varandra vara mera vänliga.

    1. Jag är ledsen att höra om din mamma <3 Då förstår jag att baletten betyder så mycket mer för dig.

  3. Detta smärtar verkligen att läsa. Åh! Jag vet inte ens vad jag ska säga. Livet är orättvist och jag blir så arg när jag tänker på att vi bara tar saker och ting för givna tills vi förlorar dem. Att vi inte förstår att livet är så kort. Jag älskar Muminmammans tes, tycker den stämmer in så bra här. Så här säger hon: “jag vet att vad som helst kan hända när som helst, det är därför jag är så lugn.”
    För att man ändå inte kan göra något åt att saker händer. Och jag blir arg när jag ser människor stirra ner i sina mobiler hela tiden, och att vi jämt blickar framåt, planerar in absurdum. Vi tycks inte förstå att livet pågår NU! Jag är rädd för den dagen då vi ångrar allt vi inte gjorde.

    Ditt inlägg gav mig en riktig ögonöppnare, jag blev än en gång påmind att tänka efter och att ta tag i mina drömmar. Att ingens tyckande ska få påverka vad jag vill göra, för en dag kanske det kan vara för sent. Jag önskar att jag också hade en så stor livspassion som du, det kanske man bara får när man är med om något omvälvande. För att det kanske bara är då man verkligen förstår allt det här på riktigt.
    Många kramar <3

Leave a Reply

Your email address will not be published.