Summertimes

Solen har skinit i flera dagar så jag bestämde mig för att ta med barnen och åka till min pappas sommarställe en dag före min man. Älskar verkligen friheten med att vara föräldraledig!

Försökte knäppa några bilder men det var minst sagt en utmaning med en bebis och en treåring!

Det var när jag försökte ta bilderna som jag verkligen noterade hur mycket min kropp har förändrats under de senaste tre åren och två graviditeter. Några kilon och gropar tyngre och mycket mindre flexibilitet och styrka. Kände mig dock motiverad att påbörja min resa tillbaka.

The sun has been shining in Sweden these past days so I decided to take the kids and go to my fathers summer house one day before my husband. Being on maternity leave is so wonderful!

I tried to snap some pictures but it was a bit of a challenge with a baby and a three year old!

It was when I tried to take the pictures that I noticed how much my body has changed during these three years and two pregnancies. A few more pounds, lumps and much less flexibility and strength. But I felt motivated to begin the journey back.

Omatchande kläder från förskolan och storebrors för stora tofflor men han försökte i alla fall posera!
Ill-matched clothes from kindergarden and bigger brothers slippers but at least he tried to pose!

I hit a wall

Gravid i vecka 34 – 34 weeks pregnant

Allt började hopa sig på jobbet under våren 2021 och jag började känna mig mer och mer stressad. En kollega till mig blev utbränd och det slutade med att jag fick ta över hennes arbetsuppgifter utöver mina egna. När jag blev gravid blev det ännu svårare att hålla sig flytande och stressen började påverka mig. När jag äntligen gick på semester stängde jag av jobbet helt och hållet, för första gången någonsin. Jag stängde av dator och telefon och lade de längst in i garderoben och levde här och nu. Har nämligen alltid tittat min mail och gjort små uppgifter under tidigare ledigheter. Det var förmodligen på grund av att jag faktiskt stängde av jobbet som jag blev utmattad själv.

Att vara gravid samtidigt som man är utmattad är inte en dans på rosor. Jag mådde så dåligt över att jag var utmattad och hade dåligt samvete eftersom jag inte kände någon lycka eller glädje, varken över barnet i magen eller min blivande treåring. Allt blev för mycket och överväldigande för mig – jag kunde inte ens sätta på en tvättmaskin utan att falla ihop på golvet skakandes och hyperventilerande.

Jag fick hjälp både från min närmsta familj och sjukvården och kunde till och med ta mig tillbaka till jobbet några veckor innan mammaledigheten påbörjades. Känner mig dock fortfarande inte som mig själv. Kan inte hantera stress på samma sätt som innan och känner mig mycket känsligare och känslosam. Tycker dock att jag börjar känna mig mer som mig själv igen.

Things were piling up at work and I felt more and more stressed. A colleague of mine was burned out and I ended up doing my work and hers. When I became pregnant again it was even harder to keep up and the stress starting to take its tole on me. During my vaccation I really logged out from work, for the very first time. I’ve always checked my email and made some small assignments during my previous vaccations but not this year. This was probably the reason I hit the wall myself.

Being pregnant and totally burned out was not a walk in the park. I felt so guilty for feeling exhausted. I wasn’t happy and felt so bad for my growing baby and my little two and a half year old boy. Everything was overwhelming for me – I could even put a washing machine on before I fell to the floor shaking and hyperventilating.

I got help from both my family and the healthcare and I even got back to work for a few weeks before I went on maternity leave just before Christmas. I’m still not myself though. I can’t handle stress the way I could before and I’m much more emotional and sensitive. But I’m starting to feel more like myself anyway.

One year ago

För ett år sedan kände jag att något inte stämde med mig. Jag trodde det berodde på stressen jag gick igenom på jobbet. Senare fick jag reda på att så inte var fallet utan att en ny liten bulle bakades i min ugn. Vår familj på fyra skulle bli en familj på fem.

One year ago I felt something was going on. I thought it was because of the stress I went through at work. Later on I found out that wasn’t the case and that another baby bun was baking in my oven. Our family of four were about to become a family of five.

Alive and well

Jag lever fortfarande, även om min blogg knappast gör det. Det har passerat två år sedan sista inlägget, vilket jag har svårt att tro på själv.

Mycket har hänt under denna tid och min plan är att berätta allt. Men snälla, ha tålamod.

I’m still alive, even though my blog isn’t. It’s been over two years since I wrote something, which I find hard to believe myself.

A lot has happend in this time and my plan is to tell you all about it. But please be patient.