I hit a wall

Gravid i vecka 34 – 34 weeks pregnant

Allt började hopa sig på jobbet under våren 2021 och jag började känna mig mer och mer stressad. En kollega till mig blev utbränd och det slutade med att jag fick ta över hennes arbetsuppgifter utöver mina egna. När jag blev gravid blev det ännu svårare att hålla sig flytande och stressen började påverka mig. När jag äntligen gick på semester stängde jag av jobbet helt och hållet, för första gången någonsin. Jag stängde av dator och telefon och lade de längst in i garderoben och levde här och nu. Har nämligen alltid tittat min mail och gjort små uppgifter under tidigare ledigheter. Det var förmodligen på grund av att jag faktiskt stängde av jobbet som jag blev utmattad själv.

Att vara gravid samtidigt som man är utmattad är inte en dans på rosor. Jag mådde så dåligt över att jag var utmattad och hade dåligt samvete eftersom jag inte kände någon lycka eller glädje, varken över barnet i magen eller min blivande treåring. Allt blev för mycket och överväldigande för mig – jag kunde inte ens sätta på en tvättmaskin utan att falla ihop på golvet skakandes och hyperventilerande.

Jag fick hjälp både från min närmsta familj och sjukvården och kunde till och med ta mig tillbaka till jobbet några veckor innan mammaledigheten påbörjades. Känner mig dock fortfarande inte som mig själv. Kan inte hantera stress på samma sätt som innan och känner mig mycket känsligare och känslosam. Tycker dock att jag börjar känna mig mer som mig själv igen.

Things were piling up at work and I felt more and more stressed. A colleague of mine was burned out and I ended up doing my work and hers. When I became pregnant again it was even harder to keep up and the stress starting to take its tole on me. During my vaccation I really logged out from work, for the very first time. I’ve always checked my email and made some small assignments during my previous vaccations but not this year. This was probably the reason I hit the wall myself.

Being pregnant and totally burned out was not a walk in the park. I felt so guilty for feeling exhausted. I wasn’t happy and felt so bad for my growing baby and my little two and a half year old boy. Everything was overwhelming for me – I could even put a washing machine on before I fell to the floor shaking and hyperventilating.

I got help from both my family and the healthcare and I even got back to work for a few weeks before I went on maternity leave just before Christmas. I’m still not myself though. I can’t handle stress the way I could before and I’m much more emotional and sensitive. But I’m starting to feel more like myself anyway.

Leave a Reply

Your email address will not be published.