Time Flies

Det var länge sedan – än en gång. Tiden går så otroligt mycket snabbare när man har en liten bebis – men han är inte så liten längre. Han blev precis fem månader! Han har börjat med smakportioner bestående av morot, palsternacka, sötpotatis, potatis, broccoli, päron äpple och banan.

Han har även lärt sig att vända sig från rygg till mage på höger sida och greppar nu objekt och vill tugga på allt!

Han har inte sovit speciellt bra om nätterna sedan han var fyra månader men vi börjar vänja oss vid det nu. Sömnen börjar dock bli lite bättre.

Jag har inte mått speciellt bra, troligtvis på grund av sömnbristen. Har även känt mig svag men det har nästan gått över. Svårt att inte känna sig piggare nu när dagarna blir längre och vädret blir varmare.

It’s been a long time – yet again. Time goes by so much faster when you have a little baby – but he’s not that little anymore. He’s turned five months already! He’s starting to taste some vegetables as carrot, parsnip, sweet potatao, potato, broccoli, pear, apple and banana.

He’s also learned to roll over from back to stomach on his right side and grasps objects and want’s to chew on everything!

He’s hasn’t been sleeping very well during the night since he was four months old but we’re getting used to it now. The sleep is getting a little better though.

I haven’t been feeling that well, mostly because the lack of sleep. I’ve felt week but feel a bit better now. Hard not to when the days gets longer and the weather gets warmer.

Han ser så knubbig ut när han ler! – He looks so chubby when he smiles!
2019.03.27
2019.04.12

Four Months

September 2018 – January 2019

Jag hann bara med en fotografering under min graviditet en jag är väldigt nöjd över att ha hunnit med den. Den vänstra bilden är tagen i början av september, strax under två månader innan han kom. Den högra bilden är tagen i mitten på januari. Är lite ledsen över att jag inte lyckades ta dessa bilder tidigare, när han fortfarande var så liten, men jag hade verkligen inte tillräckligt med energi för det. Så dessa bilder får duga – mycket bättre än inga!

I only managed to have one shoot during my pregnancy but I’m very happy that I got that done. The left picture was taken in the beginning of September, about two months before my due date. The right picture was taken in the middle of January. I’m a little sad that I didn’t manage to have this shoot earlier, it would have been so much fun to do it while he was so tiny but I simply didn’t have the energy. So this will have to do – better than nothing!

Snuggle Saturday

Vi har haft en väldigt lugn och mysig lördag än så länge. Har bara laddat batterierna. William har inte sovit så långa pass under dagarna den senaste veckan men idag har han sovit i närmare tre timmar – han vaknade dock en gång men somnade om inom fem minuter.

Jag försöker använda de här sovstunderna till att slappna av. Har kämpat med det fram till nu – blir alldeles uppstressad och springer runt i lägenheten som en dåre och försöker få så mycket som möjligt gjort. Men nu känner jag att jag har mer kontroll över vårt vardagliga liv och jag kan faktiskt slappna av mer nu.

We’ve had a very calm and cozy Saturday so far, just charging the batteries. William hasn’t slept very long naps during this week but today he’s been sleeping for almost three hours – but he woke up one time during that nap.

I’m trying to use these long nap times to relax. I’ve had problems with this so far – I get all stressed up and run around the apartment like a scared rabbit trying to do as much as possible. But now I feel I have more control of our everyday life and I actually can relax now.

How I blog

Bloggning med en 11-veckors bebis – Blogging with a 11 week old baby.

Så här ser det oftast ut när jag bloggar – jag passar på när William sover. Jag måste använda ena min fot för att gunga på hans säng tills han somnar. Fram till nu har han knappt kunnat somna själv, så det har i princip varit omöjligt att blogga. Speciellt eftersom jag försöker få ut så mycket jag kan av hans sovtid, och den tiden fylls alltid upp av hushållssysslor. Men nu känner jag att vi har gått in i någon form av rutin och jag har lärt mig att läsa hans signaler så jag vet oftast vad jag ska göra.

This is how I manage to blog most of the time – when William takes a nap. I have to use my foot to make the bed move until he falls asleep. Up until now he hasn’t been able to fall asleep on his own, not often anyway, so it’s almost been impossible to blog. Especially since I try to make as much out of his nap time as possible. But now I feel that we’ve stepped into some kind of routine and I’ve learnt to read his signals so I know what to do.

The birth of William

Jag hade min babyshower söndagen den 28 oktober. Den sista gästen gick ca 19:30. Jag kände mig väldigt illamående och hade en svår halsbränna så jag gick och lade mig ca 21:15. Vaknade för att kissa (som vanligt) ca 22:00. När jag kom tillbaka till sängen fick jag en väldigt intensiv sammandragning men eftersom jag har haft dessa under i princip hela graviditeten tänkte jag inte mer på det. Det var dock den starkaste jag har haft. Min sambo skojade med mig och sade “du kanske ska föda, vi kanske ska åka in”. Jag skrattade med honom och försökte somna om.

Vaknade igen kl. 22:30 eftersom jag kände mig nödig igen. På vägen till toaletten kände jag hur det rann vatten längs låren. Det var dock väldigt lite så jag var osäker på om det verkligen var vattnet som hade gått. När jag var på väg tillbaka till sängen kom det mer. Ringde förlossningen som ville att vi skulle komma in för en kontroll. På vägen till sjukhuset kände jag av några sammandragningar men de var inte värre än vanligt.

Jag var 1 cm öppen när vi kom in och eftersom jag tydligen var så “mjuk”, som min barnmorska uttryckte det, snabbade hon på förlossningen genom att öppna upp mig till 5 cm. Vi fick ett eget rum. De sista fem centimetrarna tog ca fyra timmar. William kom ut kl. 06:51.

Jag kände mig väldigt lugn under förlossningen och tog varje sekund som den kom. Fokuserade inte på smärtan utan på min andning och försökte hantera sammandragningarna när de kom. Tog ingen smärtlindring eftersom jag inte kände att jag behövde det.

I had my baby shower on Sunday the 28th of October. The last guest went home at around 19:30. I felt really nauseas and had a bad heartburn so I went to bed at 21:15. Got up to pee (as usual) at 22:00. When I got back to bed I had a intense contraction but I have had these during my whole preganancy so I didn’t think too much of it. It was the strongest one though. My spouse made a joke and said “maybe you’re in labor and we need to go to the hospital”. I laughed with him and tried to go back to bed.

I woke up again at 22:30, felt like I had to pee again so I went up. On my way to the bathroom I felt water running down my thighs. It was very little though so I wasn’t sure that the water had broke. I was going back to bed and the water flow increased. Called the hospital and they wanted me to come in for a check up. On our way to the hospital I had a few contractions but nothing more than usual.

I was 1 cm dilated but since I was so “soft”, as my midwife put it, she managed to speed my labor up and opened me to 5 cm with her fingers. This was around 01:30 on Monday morning. We got our own room and I spent about four hours before it was time to push. William was born at 06:51.

I was very calm during the labor and took each second as it came. I didn’t focus on the pain, I focused on my breathing and trying to handle the contractions. I didn’t take any pain reliaf since I didn’t feel the need to.

Christmas 2018

Hoppas ni hade en fin jul! Jag fick verkligen den bästa julklappen någonsin i år. Kan fortfarande inte förstå att jag är mamma till en liten son… Han heter William förresten, kommer inte ihåg om jag har sagt det redan.

Tyvärr är jag sjuk men jag hade en bra jul i alla fall. Saknar verkligen att blogga men jag har inte tid för tillfället. Förhoppningsvis blir det bättre med tiden!

I hope you had a great Christmas! I got the best Christmas gift ever this year. I still can’t believe that I’m a mom to a litte son… His name is William by the way, I don’t know if I’ve said it already.

Unforunately I’m sick but I had a good Christmas anyway. Really miss blogging but I really don’t have time at the moment. Hopefully it’ll get better!