balletbun

Det var ett tag sedan – än en gång. Är verkligen ledsen för att jag inte kan hålla vad jag lovar. Det har bara varit alldeles för mycket för mig att hantera och därför har jag fått prioritera vad som har varit viktigast.

Det har hänt så mycket under de senaste månaderna att jag inte ens vet var jag ska börja men jag tänkte i alla fall försöka berätta det mest grundläggande.

Livet jag hade är inte samma liv jag lever idag. Jag lämnade min sambo som jag hade varit tillsammans med i närmare 13 år och började ett nytt liv. Det här nya livet har verkligen varit hårt och skrämmande, och jag har ifrågasatt mitt beslut så många gånger. Men känslor förändras och jag anser inte att det är rättvist mot den man är med att förneka den personen rätten till sann lycka.

Jag lämnade Örebro och flyttade till Stockholm. Började jobba samtidigt som jag försökte skriva ihop mitt examensarbete. Jag tryckte bort alla mina känslor och hanterade inte ens det som hände. Det var så mycket mer än det men det är alldeles för personligt för att skriva om öppet på Internet.

Fick en egen lägenhet i mitten av januari (vet inte ens om jag har sagt det?) och fick besked om att jag klarade examensarbetet med högsta betyg.

En annan händelse inträffade och knuffade mig över gränsen. Jag fick en svår depression och förlorade fokus på allt. Det var som om någon tog det lilla hopp jag hade, trots att jag precis hade avslutat mina studier. Men det var även då som jag började slappna av och allt jag hade tryckt undan och inte bearbetat forsade över mig likt ett vattenfall.

Med professionell hjälp och stöd av mina allra närmaste lyckades jag sakta ta mig ur det värsta och jag börjar långsamt hitta tillbaka till mig själv. Jag började mitt första juristjobb igår och flyttade nyligen ihop med min nya kärlek (och hans treåriga son varannan vecka). Ella har också flyttat med.

Har dock inte dansat på fem månader och endast stretchat ett par gånger. Jag saknar dansen och stretchingen, och jag saknar att fota och blogga. Hoppas jag lyckas komma igång med det igen, jag tror jag skulle må bra av det.

Tack så innerligt för er omtanke, det betyder så mycket för mig ♥

It’s been a while – again. I’m really sorry that I can’t keep my promises. It’s just been way too much for me to deal with and I’ve had to prioritize what’s most important.

So much has happened that I don’t even know where to begin but I want you to know the most basic things. 

The life I had is not the life I’m living today. I left my partner after almost 13 years and began a new life. This new life has been really tough and scary, and I have doubted myself and my choice so many times. But feelings change and I don’t think it’s fair to the person you live with to deny that person true happiness.

I left Örebro and moved to Stockholm. Began working while trying to write my final essay. I pushed all my feelings aside and didn’t even process everything that happened. It was so much more than that but it’s way to personal to write openly on the world wide web.

I got my own apartment in the middle of January (don’t even know if I’ve said it?) and found out that I passed my final exam with the highest grade.

Another event happened and it pushed me of the edge. I got a severe depression and lost sight of everything. It was like someone took away every glimps of hope, despite the fact that I finished my studies. But it was when I began to relax that all the unprocessed feelings and thoughts caught up with me.

With professional help and the support of my closest ones I’ve slowly started to get back to my old self. I started my first job as a jurist yesterday and have moved in with my new love (and his three year old son every other week). Ella lives with us as well.

I haven’t danced in about five months though, and haven’t even stretched for more than a couple of times. I miss dance and stretching, and I miss taking pictures and blogging. But hopefully I’ll get back to some of it soon, I think it would be good for me.

Thank you so much for your thoughts and care, it means so much to me ♥

Jag vet att en del av er är oroliga för mig så jag tänkte bara skriva ett kort inlägg för att säga att jag lever och mår bra under omständigheterna. Det har bara varit för mycket för mig för att blogga men jag börjar långsamt att må bättre. Jag tror jag kommer kunna komma igång med bloggandet igen till helgen. Förmodligen inte i samma utsträckning som innan men bättre än vad det är nu i varje fall.

I know that some of you have been worried so I thought I’d update you and tell you that I’m alive and well during the circumstances. It’s just been too much for me to be able to blog but I’m slowly getting better. I think I’ll be able to get the blogging going before the end of this week. Probably not to the same extent as before but better than what it is anyway.