balletbun

Jag hann bara med en fotografering under min graviditet en jag är väldigt nöjd över att ha hunnit med den. Den vänstra bilden är tagen i början av september, strax under två månader innan han kom. Den högra bilden är tagen i mitten på januari. Är lite ledsen över att jag inte lyckades ta dessa bilder tidigare, när han fortfarande var så liten, men jag hade verkligen inte tillräckligt med energi för det. Så dessa bilder får duga – mycket bättre än inga!

I only managed to have one shoot during my pregnancy but I’m very happy that I got that done. The left picture was taken in the beginning of September, about two months before my due date. The right picture was taken in the middle of January. I’m a little sad that I didn’t manage to have this shoot earlier, it would have been so much fun to do it while he was so tiny but I simply didn’t have the energy. So this will have to do – better than nothing!

Vi har haft en väldigt lugn och mysig lördag än så länge. Har bara laddat batterierna. William har inte sovit så långa pass under dagarna den senaste veckan men idag har han sovit i närmare tre timmar – han vaknade dock en gång men somnade om inom fem minuter.

Jag försöker använda de här sovstunderna till att slappna av. Har kämpat med det fram till nu – blir alldeles uppstressad och springer runt i lägenheten som en dåre och försöker få så mycket som möjligt gjort. Men nu känner jag att jag har mer kontroll över vårt vardagliga liv och jag kan faktiskt slappna av mer nu.

We’ve had a very calm and cozy Saturday so far, just charging the batteries. William hasn’t slept very long naps during this week but today he’s been sleeping for almost three hours – but he woke up one time during that nap.

I’m trying to use these long nap times to relax. I’ve had problems with this so far – I get all stressed up and run around the apartment like a scared rabbit trying to do as much as possible. But now I feel I have more control of our everyday life and I actually can relax now.

Så här ser det oftast ut när jag bloggar – jag passar på när William sover. Jag måste använda ena min fot för att gunga på hans säng tills han somnar. Fram till nu har han knappt kunnat somna själv, så det har i princip varit omöjligt att blogga. Speciellt eftersom jag försöker få ut så mycket jag kan av hans sovtid, och den tiden fylls alltid upp av hushållssysslor. Men nu känner jag att vi har gått in i någon form av rutin och jag har lärt mig att läsa hans signaler så jag vet oftast vad jag ska göra.

This is how I manage to blog most of the time – when William takes a nap. I have to use my foot to make the bed move until he falls asleep. Up until now he hasn’t been able to fall asleep on his own, not often anyway, so it’s almost been impossible to blog. Especially since I try to make as much out of his nap time as possible. But now I feel that we’ve stepped into some kind of routine and I’ve learnt to read his signals so I know what to do.