balletbun

Så här ser det oftast ut när jag bloggar – jag passar på när William sover. Jag måste använda ena min fot för att gunga på hans säng tills han somnar. Fram till nu har han knappt kunnat somna själv, så det har i princip varit omöjligt att blogga. Speciellt eftersom jag försöker få ut så mycket jag kan av hans sovtid, och den tiden fylls alltid upp av hushållssysslor. Men nu känner jag att vi har gått in i någon form av rutin och jag har lärt mig att läsa hans signaler så jag vet oftast vad jag ska göra.

This is how I manage to blog most of the time – when William takes a nap. I have to use my foot to make the bed move until he falls asleep. Up until now he hasn’t been able to fall asleep on his own, not often anyway, so it’s almost been impossible to blog. Especially since I try to make as much out of his nap time as possible. But now I feel that we’ve stepped into some kind of routine and I’ve learnt to read his signals so I know what to do.

Redan över 10 veckor gammal.

Already over 10 weeks old.

Jag hade min babyshower söndagen den 28 oktober. Den sista gästen gick ca 19:30. Jag kände mig väldigt illamående och hade en svår halsbränna så jag gick och lade mig ca 21:15. Vaknade för att kissa (som vanligt) ca 22:00. När jag kom tillbaka till sängen fick jag en väldigt intensiv sammandragning men eftersom jag har haft dessa under i princip hela graviditeten tänkte jag inte mer på det. Det var dock den starkaste jag har haft. Min sambo skojade med mig och sade “du kanske ska föda, vi kanske ska åka in”. Jag skrattade med honom och försökte somna om.

Vaknade igen kl. 22:30 eftersom jag kände mig nödig igen. På vägen till toaletten kände jag hur det rann vatten längs låren. Det var dock väldigt lite så jag var osäker på om det verkligen var vattnet som hade gått. När jag var på väg tillbaka till sängen kom det mer. Ringde förlossningen som ville att vi skulle komma in för en kontroll. På vägen till sjukhuset kände jag av några sammandragningar men de var inte värre än vanligt.

Jag var 1 cm öppen när vi kom in och eftersom jag tydligen var så “mjuk”, som min barnmorska uttryckte det, snabbade hon på förlossningen genom att öppna upp mig till 5 cm. Vi fick ett eget rum. De sista fem centimetrarna tog ca fyra timmar. William kom ut kl. 06:51.

Jag kände mig väldigt lugn under förlossningen och tog varje sekund som den kom. Fokuserade inte på smärtan utan på min andning och försökte hantera sammandragningarna när de kom. Tog ingen smärtlindring eftersom jag inte kände att jag behövde det.

I had my baby shower on Sunday the 28th of October. The last guest went home at around 19:30. I felt really nauseas and had a bad heartburn so I went to bed at 21:15. Got up to pee (as usual) at 22:00. When I got back to bed I had a intense contraction but I have had these during my whole preganancy so I didn’t think too much of it. It was the strongest one though. My spouse made a joke and said “maybe you’re in labor and we need to go to the hospital”. I laughed with him and tried to go back to bed.

I woke up again at 22:30, felt like I had to pee again so I went up. On my way to the bathroom I felt water running down my thighs. It was very little though so I wasn’t sure that the water had broke. I was going back to bed and the water flow increased. Called the hospital and they wanted me to come in for a check up. On our way to the hospital I had a few contractions but nothing more than usual.

I was 1 cm dilated but since I was so “soft”, as my midwife put it, she managed to speed my labor up and opened me to 5 cm with her fingers. This was around 01:30 on Monday morning. We got our own room and I spent about four hours before it was time to push. William was born at 06:51.

I was very calm during the labor and took each second as it came. I didn’t focus on the pain, I focused on my breathing and trying to handle the contractions. I didn’t take any pain reliaf since I didn’t feel the need to.